Ut ur skuldfällan ?

(SOU 2013:72).

Regeringen beslutade den 12 april 2012 att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att föreslå åtgärder som förbättrar möjligheterna
för dem som har rätt till skuldsanering att också få det. I uppdraget
låg att utreda kravet på kvalificerad insolvens och längden på betalningsplanen.
Lagmannen Ralf G Larsson förordnades samma dag
som särskild utredare.
Som sakkunnig förordnades från och med den 2 maj 2012
ämnesrådet Amina Lundqvist. Samma dag förordnades som experter
bankjuristen Ulrika Hansson, verksjuristen Susan Höglund
Westermark, rättsliga experten Camilla Larsson, budget- och skuldrådgivaren
Marie Magnusson, byråchefen Pär Magnusson, advokaten
Claes Månsson, regresschefen Sten-Håkan Sidebo och chefsjuristen
Anders Thorstensson. Amina Lundqvist ersattes den 1 juni
2012 av rättssakkunnige Mattias Pleiner. Den 26 mars 2013 förordnades
professorn Göran Millqvist som expert.
Som sekreterare anställdes från och med den 1 maj 2012 hovrättsassessorn Malin Bergström.

Läs hela utredningen här http://www.regeringen.se/content/1/c6/22/58/65/74a82f1a.pdf

Pluribus kommentarer nedan:

Utredningen är nu slutförd och presenterad i sin helhet med de förslag till ändringar i lagtexten som ska träda i kraft den 1 januari 2015.
Det fanns två huvudlinjer i uppdraget som lagmannen Ralf G Larsson haft och dessa är att utreda kravet på kvalificerad insolvens och längden på betalningsplanen.

I båda fallen har utredaren undviket själva kärnproblemet och utgår ifrån nuvarande modell som inkassoindustrins representant advokat Claes Månsson är förespråkare av genom de beslut som högsta domstolen fattat med prejudicerande verkan där det är fullt möjligt att tolka att en gäldenär är kvalificerad insolvent först vid sin dödsbädd och därmed är betalningsplanen livslång och slutar först när sista andetaget tagits av gäldenären.
Det är min förhoppning att Claes Månsson får sin egen tortyrkammare i helvetet tillsammans med de som representerar banker och svensk näringsliv i sakfrågan här.

Det hade för utredaren varit fullt möjligt att föreslå en preskriptionslängd om 10 år för de femtiotusen evighetsgäldenärer som finns för att få slut på eländet och visa empati för de människor som hålls i ekonomisk fångenskap livet ut genom svenska statens försorg.
Inte minst borde ifrågasättas skuldindustrins motiv som tillsammans med en statlig myndighets synnerliga väloljade apparat som fört lagstiftningen med praxis dit hän där offren saknar allt rättsligt stöd för att kunna leva ett normalt liv utan utanförskap i Sverige. Eu domstolen har fortfarande synpunkter på hur myndigheten kronofogden i Sverige bryter mot internationell lagstiftning och begår brott mot de mänskliga rättigheterna.

Det blir patetiskt när utredaren föreslår att en avgift skall tas ut årligen av den gäldenär som beviljas under 5 år skuldsanering om de uppfyller kravet på kvalificerad insolvent.
Det som utredaren tydligt fått fram i ljuset är en myndighetsutövning som inte tar vara på den vetskap man haft i form av databaser och information om evighetsgäldenärernas situation.

Obalansen är enorm och okunskapen om lidande och vad som medförts i kostnader för skattebetalarna har inte varit prioriterat på agendan för kronofogdemyndigheten.
Lobbyisterna från inkassoindustrin som företräds av Svensk inkasso och Claes Månsson har varit viktigare att förse med så mycket gratis information som möjligt hur marginalisering och skapande av ekonomiska objekt skall gå till med myndighetens hjälp.

Det är mot den bakgrunden som det går att läsa mellan raderna där jag tycker att utredaren Ralf G Larsson gjort ett bra jobb som lagman och utredare i det överlämnande betänkandet.
Han för i ljusets dager allt det lidande som pågår och hur effekten av en föråldrad lagstiftning får kostnadskonsekvenser för hela samhället när man låter enskilda myndigheter som kronofogdemyndigheten och privata aktörer som skuldindustrin parasitera på människor som av olika förståliga orsaker blivit marginaliserade till evighetsgäldenärer.

De exempel som tas upp i utredningen belyser verkligen myndighetens synsätt även om det rör sig om svårt sjuka människor oförmögna att själva reda ut sin situation utövas en extremhållning och överklagande i alla instanser av kronofogdemyndigheten för att skapa just en extrem praxis på områdets lagstiftning och där gäldenärens rätt inte skall finnas.

Det är lysande vad andra länders hållning som framkommit i utredningen är i sakfrågorna där exempelvis England har den kortaste tiden för skuldsanering upp till 3 år.
Betalningsmoralen har ingen inverkan på om femtiotusen evighetsgäldenärer får omedelbar skuldbefrielse i vårt land Sverige som borde vara föregångare för ett modernt synsätt på hur människor som blir arbetslösa, får sjukdom, genomgår skilsmässor eller rent av vågade starta ett företag men misslyckades får återgå till ett fullvärdigt medlemskap av samhället.

Det är bara Svensk Inkasso representanten advokaten Claes Månsson och kronofogdemyndighetens extrem representanter som ropar högt om betalningsmoralen och vill straffa medborgare vars ekonomi havererar med straffskalor högre än mördare får.

Som utredningen visar är kostnaderna för samhället skyhöga för att hantera och utreda evighetsgäldenärer som beräknas vara omkring femtiotusen personer i landet och därför är det också utredningens förslag att underlätta och igångsätta en skuldsanering. Mot detta vänder sig givetvis i särskilt yttrande ”de sakkunniga” representanterna för Svensk Inkasso banker och Svensk näringsliv som inga betänkligheter har om samhällskostnaderna eller det livslånga lidande som evighetsgäldenären existerar med innan sitt sista andetag på jorden.

Det är betryggande att det finns andra personer i och kring utredningen som sakkunniga och jag rekommenderar att läsa och studera alla 378 sidorna för det säger en hel del om hur svenska sakkunniga och myndigheter präglar lagstiftningen bakåt och en liten smula fram som den här utredningen visar i delar av sitt innehåll.

// Pluribus